 På senare år har Highland Cattle blivit mycket populär i många länder och däribland Sverige till vilket rasen importerades första gången 1965. Här används den för naturvårdsbetning och håller vårt landskap öppet och bevarar ängar och hagar. Med sitt betande ger de livsrum åt gullviva, mandelblom, kattfot och blå viol. De betar gräs som växt med hjälp av ren solenergi. Highland Cattle kan gå ute året om och kräver inga upplysta eller uppvärmda djurstallar. Många djurvänner förfasar sig vintertid över att djuren går ute och inte har någonstans att gå in. Svaret är enkelt, de vill helt enkelt inte gå inomhus. De flesta som har Highland Cattle djur har en plats under tak där de får mat och vatten och där det även finns plats för dem att ligga och sova. Men tro inte att de lägger sig där, nej de går istället ut och lägger sig under ett träd. Korna kalvar många år och lätt. Vädret har ingen betydelse när en ko kalvar. En kalv som föds i snöstorm när temperaturen är 15 till 20 grader minus har lika stor chans att överleva som en som föds en solig och vacker sommardag. Det är den långa pälsen som gör att de kan hålla sig varma. De har ett mjukt underull som påminner om det som finns hos djur som lever under liknande förhållande t ex buffel och jak. Förutom den långa pälsen är det hornen som man lägger märke till hos rasen. Det finns två olika varianter på dessa. Båda börjar med att de växer utåt och något framåt, sedan kommer skillnaden antingen växer de uppåt eller så vrider de sig i en mjuk båge bakåt. När man ser ett Highland Cattle djur kan det ge intryck av att vara ett saktfärdigt och klumpigt djur men det är det inte. De är mycket smidiga och rör sig obehindrat i stenig terräng likväl som i våtmarker.
|
